Lilla pappa

Sista raden är skriven i din bok, sista kapitlet är nu avslutat och boken stängd. Din resa har varit lång och stundom svår. Nu är det äntligen din tur att sluta ögonen och vila, flyta bort på oändlighetens vind och begrunda från ovan.
Du är saknad!

Strax före 4 imorse vaknade jag av telefonens ivriga signal, det var ditt dödsbud lilla pappa. De sa att du somnat, de frågade om jag ville se dig. Det fanns aldrig tid för en tanke, jag svarade det mitt hjärta ville. Jag kommer.
Du var vacker, så fridfull och lugn. Du blundade, sov en evig sömn.
Jag såg på dig med tårade ögon, tyckte du andades, kanske jag bara ville att det skulle vara så. Du vaknade inte.. jag såg på dig länge och insåg nog tillsist att kampen redan var slut. Din vilja har genom året varit stark, du har kämpat och vänt åter från det rike du nu är omfamnad av.
Vi har inte haft kontakt på nästan 3 år, sporadiska möten och telefonsamtal är det som vi har lyckats med.
Så mycket fanns osagt, känslor som aldrig lagts på bordet för att begrunda.
Att ta farväl av dig idag gjorde ont men det lugn jag kände när jag satt bredvid dig, jag tror du var med mig. Jag hoppas att du kunde höra mig, för det jag hade att säga var viktigt lilla pappa.

"- Du har gjort så gott du kunnat, jag är vuxen nu och du behöver inte oroa dig. Vi mår bra. Det är din tur att vila nu pappa. Jag älskar dig, det vet du!"

Jag har aldrig rört vid en avliden människa förut, jag kände att du lämnat ditt jordiska skal. Du var sval. Din hand var så kall, jag ville värma dig som om du bara frös lilla pappa. Men det tjänar inget till.
Jag strök din kind och tröck din hand. "Jag älskar dig, vi ses en annan dag."
om du ändå hade tryckt min hand tillbaka.. Lilla pappa, jag saknar dig.
Vila i frid!