Det mörka håret flyter ovanpå vindens ljumma bris, blicken letar efter något längst horisontens rand. Hon tänker stilla att här tog livet sin början, här kommer det att ta sitt slut. Här fälldes en tår, här formades munnen till ett leende Här föll allt isär, här flöt allt samman.
Här fann jag glädje, här fann jag sorg.
Solen sjunker sakta ner bakom bergens topp, lämnar en flicka i mörker och frågor. Lämnar henne i evig väntan på en ny dag. En ny början.
Hon längtar ut. Bort.
Hon saknar, hon gråter. Hon skrattar, hon minns.
Hon berättar sina drömmar för vinden, slänger sina plockade blommor i vattnet och beger sig tillbaka till verklighetens kalla näste.
Naturen är hennes vän. Där kan hon vila.
Hon ber om förändring, hon ber om en framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar